Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sällskapslif. Vänskap med Sonja Kovalevsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon stundom fela genom ett för mycket, aldrig
genom ett för litet. När man lärde känna henne
närmare, fann man henne framför allt god: bonne
comme du bon pain, som Flaubert säger om George
Sand. Ingen hörde henne vara kvick på andras
bekostnad, och sällan fann man henne strängare i
ett omdöme, än att den eller den personen eller
företeelsen syntes henne »osympatisk»,
»konventionel» eller »banal» — och t. o. m. detta fann
hon sällan! Hon visste att den naturgåfva, som
heter dumhet, icke alldeles kan umbäras för lifvets
trefnad, och behandlade den därför med hänsyn
öfverallt där den ej själf blef hänsynslös.
A. Ch. Lefflers yttre personlighet var en, som
gjorde henne bemärkt i hvarje krets, men hon var
ej hvad man kallar en glänsande sällskapsmänniska,
som t. ex. Sonja Kovalevsky. Nar man såg de
båda vännerna i en salong, hade Sonja oftast en
ring af lyssnare omkring sig, medan Änne
Charlotte, som sagdt, var lika mycket lyssnande i den
krets, hvilken bildades kring henne. I hennes samtal
var det icke så mycket infallets kvickhet eller
tankens originalitet, som man beundrade, utan
innehållsrikedomen. När hon berättade en lifshistoria,
analyserade ett psykologiskt problem, meddelade
innehållet i en bok, fick man alltid fram det
verkligt karaktäristiska på ett klart och bestämdt sätt;
hon så att säga lösgjorde och förde fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
