Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam är allt ett intet. Kunde jag förut ej finna detta?!
— Menniskan måste ha något för sina sinnen, innan ett
rätt lifligt begrepp kan väckas hos henne. Hon måste
hafva en synbar, en fattlig måttstock, innan hennes
storhetsmätningar kunna göra på henne en rätt kraftig
verkan. Fråga då: hvartill duga ceremonier? Det är
samma fråga, som: hvartill duga geografiska kartor? hvartill
matematiska figurer? — Hvarvid skall, hvarvid kan då
menniskan fästa sig? Sinnena äro hennes första ledare
till känsla, kunskap och upplysning, till verksamhet,
dygd, sällhet 146).
Ett annat skådespel af helt olika beskaffenhet
visade sig äfven i dag. Några hederliga karlar hade satt sig
ned att roa sig med sällskapsspel. Man började med
några glas punsch, men drack ganska måttligt. En af
spelarne satt i en beständig otur, blef ledsen, förlorade
ännu mer, blef ursinnig, steg upp från bordet, gick ut
och uppsökte sin trogne och beskedlige betjent, hvilken
han slog och misshandlade erbarmligt, samt svor, att
ännu ej allenast slå och lugga, utan oc^så trampa, sparka
och bita den oskyldige mannen, hvarpå han bad f-n
anamma både sin kropp och själ. Jag hade aldrig förut
sett en så uppretad menniska. Allraminst väntade jag
detta uppförande af denna eljest glada, hederlige ocn
tänkande person och detta som en följd af sällskapsspel.
Nu är jag rätt kraftigt öfvertygad, att ej ens
sällskapsspel äro utan sina stora skadliga följder. Förlust eller
vinst (tillkommen på detta sätt, jäfvas af förnuftet, som
är värdt ett ädlare begagnande), tidspillan, stillasittande
i täppt luft, passionernas häftiga omvexlingar och
utbrott; ett helvete på jorden för spelaren och hans
om-gifning; — med ett ord: helsans och karakterens ruin!
Den 8. Pingstdag. Uppbrutit från Pattijoki, der
vi legat fyra veckor och fyra dagar, till Pyhäjoki
kyrko-by, och legat der öfver natten hos klockaren 147).
Den 6. Gicks till Ealajoki kyrka, der mitt qvarter
146) Detta är ett betecknande uttryck for karakteren af
de djupare sinnenas på denna tid religiösa uppfattning, en för*
ståndigt’ reflekterande moral. Den är en trogen efterklang af
förra seklets »Aufklärungsphilosophie.» *
147) Thom. Cannelin.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
