Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gå, olycklige, gå ifrån mig!” yttrade
Ilenrik och gömde sitt ansigte i händerna.
”Tro. ej det,” sade den andre; ”denna dag är
så god som en annan för hämden. Jag har
antagit er utmaning, jag skall ej undandraga mig att
stå vid hvad jag sagt.”
”Gå,” upprepade Henrik med bortvändt
ansigte, ”jag slåss aldrig med Emilias man.”
”Det är en usling blott, som ej står vid sina
ord,” svarade Georg.
”Lika godt! Min föresats är fattad, jag kan
ej slåss med er.”
Oo
”Atlertag denna föresats,”
ropade Georg, med
tilltagande värma; ”ty helig är min ed, att tvinga
er till en duell på lif och död.”
”Gör hvad ni vill Er hämd är rättvis. Våra
vapen skola, vid Gud! aldrig korsas!” — Det
bestämda i detta Henriks svar lemnade Georg ej
något hopp öfrigt, att Kunna nödga honom till en
duell. Hans naturliga häftighet hade i detta
ögonblick uppbrusat till en låga, som han ej förmådde
dämpa. Vildsint upphöjde han sin hand och slog
dermed Henrik i ansigtet.
Flera af dem, som voro vittne till detta
utbrott, skyndade att kasta sig på förolämparn och att
binda hans armar; men Henrik hindrade detta genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
