203 (Minnesbilder)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adolf Fredrik Lindblad

        «Se, konvaljerna små
        Mellan tufvorna stå,
Och de sprida sin ånga så sällt!
        Deras vällukt är sann,
        Och de ge ingen ann
Än just den deras Herre beställt.
        Men på munnen som log,
        Då på läpparne dog
Detta ord, som ditt älskande öra förnam,
        Gif nu akt, noga akt,
        Att den leende mund
        Ej en kommande stund
Bringar lätt-trogna hjertat på skam!«

Denna sång, så ofta sjungen och aldrig för ofta ändå,
ljöd en afton emot oss, kanske för hundradeförsta gången,
när vi, efter återkomsten från en utländsk resa, landade
vid vestkusten. Den som sjöng — och sången klingade
genom vågens brus och vindens suckar — var en fattig
fiskarflicka, som med naken fot hoppade från sten till sten
utefter stranden.

“Hvem har lärt dig denna sång?“ frågade vi.

“Jag har hört den,“ blef svaret.

“Af hvem?“

“Vi sjunga den alla, gossar och flickor — alla.“

Så hade fiskarstugan uppsnappat en godbit från
salongen. Fattigdomen nöjer sig med de smulor, som falla
från rikedomens bord. Men gäller det musik och sång, då
nöjer hon sig endast med det bästa. Och hvad som en

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/abminnes/0213.html

		Minnesbilder / 203 (1872) Author: August Blanche With: Adolf Hedin Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|