- Project Runeberg -  Minnesbilder /
159

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Carl Anton Petterson.

Han gjorde icke buller af sig, den mannen, änskönt
hans yrke, hans vetenskap var en kamp mot de väldigaste
af elementerna, hafvet och stormen. Han var föreståndare
för Stockholms navigationsskola och derjemte inspektör öfver
alla navigationsskolor i riket. Det föreföll oss, och
naturligtvis i främsta rummet de mest intresserade deraf, som
om dessa vigtiga befattningar icke kunde vara i bättre händer
och att det var precist hvad det borde vara. Under sådana
förhållanden vänjer man sig lätt vid den tanken att det
icke heller kunnat vara annorlunda, utan afseende på hvem
det är som ordnar och leder det hela. Man tänker knappast
på den som, i sin ordning icke tänkande på sig sjelf,
uteslutande lefver för sin sak. Allt går sin gilla gång och allt
är bra. Men så gör döden oförmodadt ett drag.
Hufvudpjesen skjutes undan, och det uppstår en paus, ofta lång
nog, ett tomrum som man råkar i förlägenhet för. Man
känner att det icke mera är och icke heller på länge kan
blifva hvad det en gång och så nyligen var.

Det är som om något sådant inträffat vid den mannens
frånfälle, hvars bild vi i dag framställa och hvars graf vi
nu egna några ord. Tidningens utrymme medgifver ej flera.
Men hur litet vi än säga, blir det i alla fall vida mera än
hvad den aflidne i lifstiden skulle ha tänkt och känt om
sig sjelf. Det gifves solida förtjenster — många äro de ej
— så jungfruliga, att de skulle rodna som en oskyldig flicka,
i fall någonsin hos dem den tanken uppstode att de äro
någonting mer än vanligt, att de gjort något mer än sin
pligt. Till dessa hör Carl Anton Petterson.

Betrakta vi honom som yngling eller vid hans första
steg på den bana han valde, sjömannens, så finna vi redan
då i honom en af de kunnigaste och arbetsammaste. Der
det finnes en examen att taga, der tager han den och alltid
med de högsta betygen, de utmärktaste loforden. Examinerad
ena dagen, är han examinerande den andra. Hos honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free