Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick och slog ut två tänder på den andra tyrannen
— han behöfde få det på det viset för att begripa
meningen. Se’n blef det så lugnt och trefligt i
skolan; bara inte goa magistern och stutarna varit ...
Men min lilla tuktomästare skulle jag gärna
i detta nu vilja taga i famn, krama hans hederliga
näfve, och tacka honom för örfilen, ty den har
jag haft nytta af hela mitt lif.
Hur skulle jag annars kunnat vara så utmärkt
bra som jag är ...
*
Kärleken? Det är litet ondt om ämnen ...
det vore lättare att skrifva om dess motsats. Det
föll mig just in att vår tid är kärlekslös på ett
särskildt ödesdigert sätt, bristen på kärlek till
arbetet. Detta är väl dock Vår Herres allra bästa
gåfva till sitt beläte, och då borde hon ju älska
den; men hur gör hon? Jo, hon stånkar och
våndas, ynkar sig och suckar ojojoj.
Sätt er rundt om mig, kära barnungar, så
skall jag tala om något för er, bara för er, ty
jag vill inte att det skall komma vidare ...
Det kostar på, måtro, men nu kommer det:
inte ett dugg talang blef lagd bredvid mig i vaggan.
Men de goda feerna lade dit något annat,
som var värdt vida mer, nämligen den allramest
brinnande kärlek till konsten och till det därmed
nödvändiga arbetet.
Jag är inte född med en blyertspenna i den
lilla handen, såsom en och annan torde förmena,
ehuru det första redskap jag litet senare kom åt,
mammas sax, genast användes till konstutöfning:
jag klippte gubbar, gubbar, gubbar.
Hvarifrån kom denna kärlek till konst?
Ytterligare skola ni få höra något om
kärlekens makt.
Min morfar var en enkel ämbetsmålare och
var anställd som sådan på kungliga slottet där han
stal sig till att kopiera gamla holländska taflor,
sådana med landskap, kor och hästar på —
figurtaflor undvek han tydligen — och hans enda,
såvidt jag vet, själfständiga målning är också ett
kräk, »Carl Johans kröningsoxe». (Åtminstone
kallade min mormor taflan så; djuret hade också
ett rosenfärgadt band kring halsen; förmodligen
bibehöll sig ännu det gamla bruket att slakta och
dela ut köttet bland folket.) Allt var måladt med
grof plankstrykarfärg och uselt på alla sätt.
Min mor, som då var en liten flicka, fick följa
med honom för att tjuftitta, och när morfar såg
äfven hennes hänförelse åt de gamla konstverken,
så blef han sorgsen öfver att hon inte var en
pojke, och som sådan kunde komma in på
konstakademien (den tiden var detta ännu förmenadt
det kvinnliga könet).
Så dog han, långt innan jag föddes, men
samma lefvande kärlek för målarkonsten fortplantades
till mig, men med samma totala brist på
hvad man menar med talang, d. v. s. medfödd,
ofattbar lätthet att ge form åt det man vill.
Nu hade dock ett par generationers kärlek
för målarkonsten samlats på mig, och med den och
med ständigt, envist fasthängande vid arbetet har
jag kafvat mig upp allt högre och högre, och ännu
i dag säger jag som jag sagt hvar dag under ett
halfsekel: i morgon skall jag börja riktigt!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:02:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/abarn/0020.html
