Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommentarer och Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid stadsporten och jag blef emottagen med ovationer,
kanon-salut etc., men det som allra mest rörde mig, var den stora
mängd menniskor som fylde gator och fönster för att helsa och
säga mig välkommen åter. Denna oförstälda tillgifvenhet rörde
mig till en grad som ej kan beskrifvas, och det gör mig ondt
att finansiela omständigheter tvinga mig att förr eller senare
arbeta mig härifrån. Med 1400 rdr bko är det mig omöjligt lefva som
landshöfding. Skuldfri trädde jag 1817 i tjenst med en liten nätt
förmögenhet i fastighet, som jag nu sålt för att betala min skuld.»
Det är ju icke omöjligt, att Arnell på detta sätt utan
egentligt eget förvållande råkat i ett ekonomiskt obestånd, som
omsider genom hans lättsinne förvärrades till den grad, att han
förverkade sin konungs förtroende och öfvergafs af alla vänner. I
denna nödstälda belägenhet skrifver han till
expeditionssekreteraren Netzel:
»Bysättning behöfver jag nu ej frukta så länge, men jag blir
dag för dag mera olycklig. Medlidandet upphör och hatet
tillväxer i samma mån som jag blir ångerfull. Orättvisa verld —
grymma menniskor».
I Biografiskt Lex., ny följd, b. 1, s. 218 meddelas
underrättelse om Amells senaste lefnadsöden. — Sid. 216—217.
Arwidsson, Adolf Iwar, född i Padasjoki i Tavastland
1791, svensk undersåte 1825, utnämnd kgl. bibliotekarie i
Stockholm 1843, död under en resa i Finland 1858. Det af
Arwidsson utgifna stora och vigtiga verket Svenska fornsånger. En
samling af kämpavisor, folkvisor, lekar och dansar samt
barn- och vallsånger (Stockholm 1834 — 1842) grundar sig till
allra största delen på Rääfs samlingar, hvilket utgifvaren i sitt
förord opk tacksamt erkänt, då han yttrar: »Slutligen återstår
det för utgifv. att offentligen tolka den stora förbindelse, i
hvil-ken han stannar hos herr kammaijunkaren Rääf, för det dyrbara
förtroendet att få offentliggöra denna skatt af fäderneslandets
forntida diktkonst Mot ett obemärkt namn är det en icke ringa
ynnest, att låta det förena sig med en samling af ett så högt
värde som den närvarande».
Såsom visar sig af de i det föregående anförda utdragen ur
Rääfs och Arwidssons korrespondens, sträckte R. sina omsorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
