Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan är ådagalagdt huru den otillbörliga beräkningen af
böter vid förvandling till fängelse lockar till bedrägligt
undan-döljande af tillgångar. Inför moralens domstol är bedrägeriet ett
bland de svåraste brott, emedan dervid ej, liksom hos många
andra, öfverilningen eller passioners våldsamhet, ej sällan utan
egentlig elak vilja, brådstörta menniskan. Till bedrägeri erfordras
deremot vanligen lång öfverläggning och långsamt utförande, med
listiga beräkningar, hvarunder bättre känslor, om de funnits, egt
tid återtaga sitt herravälde; men detta nesliga brott gynnas med
böter eller ett ringa fängelse, i de flesta fall till lägsta grad eller
den närmaste 6:te, och i några fä, nästan oerhörda kasus, anses
vara nog näpsadt med 4:de graden.
Uti 1 i:te kap:s 22 § har jemväl listen uttryckligen blifvit
strafflös förklarad, d. v. s. tillbörlig i fall närmaste anhörige med
list befria häktad person. Väl kan ett sådant ingrepp af
blodsbandet i lagens och samhällets rätt möjligen blifva föremål för
nåd, till och med låtsas af lag vara förglömdt; men omöjligen
kan den som vill bevara moralen gilla listen, hon må användas
af hvem som helst; eller den som vill höja stat uppöfver enskild,
uppenbarligen tillåta en sådan befrielse.
Uti det gamla Roms dygdiga tider straffade fäder sina barn
till lifvet vid deras minsta försök, äfven genom enskildt
berömliga gemingar, att kränka samhällslydnadens kraf. Detta folk
uppsteg ock till maktens, till literaturens, till ärans och
odödlighetens högsta spets. Vår samtid söker alltid och allestädes,
jemväl på mångfaldiga ställen uti ifrågavarande lag, att sätta
personlighetens små fordringar uppöfver statens stora; och detta är icke
ett bland de svagaste utbrott af den lavaström som, i mångfaldiga
riktningar fördelad, hotar att öfverhölja våra redan halfförbrända
samhällen.
Ett icke mindre upprörande exempel finnes uti 7 kap. 5 §.
Nu gällande lags 26 kap. 4 § missg.-balken frikänner den, som
öfverfallen, nödgas till sitt lifs frälsning dräpa den som å lif
tränger. Nya lagen, under sitt ytterligare begär att generalisera,
uttrycker sig sålunda: »Har någon, för att afvärja trängande
lifs-fara, föröfvat gerning, hvarförutan räddning ur den fara ej möjlig
var, derför skall han ej till straff fallas», och motiverna pag. 16
tillägga: »att otänkbart är, det en man, stadd i trängande lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
