Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’sammanträffnings- och hvilopunkter; men de utrota, enligt alla
länders erfarenhet, näringsmedlen på frånliggande orter, som
ut-.armas *.
Skall detta onda undvikas, måste ett jemvägsnät genomkorsa
hela landet; men det moraliska onda blifver då så mycket större;
användandet af kapital och skog ofantligt.
Hvilka olyckor kapitalernas oformliga begagnande i detta fall
.åstadkommit hos penningerikare nationer, är bekant. Skogen, vår
dyrbaraste egendom, utan hvilken Sverige icke blifver beboeligt,
kan icke räcka till ökad bygnadslyx, ökad utskeppning, ökad
metallproduktion och derjemte att genom ånga forsla oss både till
vatten och land.
Man vill, till ersättning för andra länders stenkol, trösta oss
med möjligt bruk af bränntorf. Tillgången är dock hvarken stor
•eller allmänt fördelad, och uti de orter, der han något ymnigare
finnes, är han redan i anspråk tagen för de alldagliga behofven.
Jag har nämnt maskinerierna, dessa missbörder af enskildt
snille, framfödda att döda allmänhetens omdömesförmåga, kraft
och välstånd. Upplysare, gäckare och tviflare hafva lyckats att
utestänga en stor del af folkens massa, särdeles städernas
arbetare, från hoppet om tillflykt och sällhet i ett tillkommande lif;
maskinerna utestänga dem från möjligheten att med trefnad lefva
i det närvarande. Men arbetame taga ock förstörelsens hämnd
på dessa sina fiender och tyranner, vid hvilkas kringdrifvande de
blifvit slafbundna, de taga samma hämnd mot alla samhällen, som
varit nog oförnuftiga att uppställa mekanismen såsom sitt och
lifvets högsta mål. Vitnesgilla äro de industriela städernas gator.
* Häremot anmärkte Gripenstedt vid plenum på riddarhuset den 29 juli
1848: »Om detta inkast vore grundad t, så vore det visserligen också ganska
tänkvärdt. Men för min del anser jag, att fastän dess giltighet under vissa
omständigheter ej alldeles kan bestridas, så eger det samma likväl ingen
tilllämplighet på våra förhållanden.–I ett land som Sverige, der endast
ganska få platser finnas, som hafva betydligare handel eller industri, och der
åtminstone den trakt, som förevarande jernväg skulle genomlöpa, uteslutande
sysselsätter sig med produktion af råämnen, måste naturligtvis förhållandet
vara annorlunda; ty det är tydligt, att fastän den som kommer att bo närmast
intill jemvägen och sålunda får den lättaste afsättningen, också derigenom kan
odla och producera med mesta fördel, så sker detta likväl ingalunda på
bekostnad af dem som bo längre bort, hvilka tvärtom äfVen deraf draga vinst,
ehuru i mindre grad än de förstnämnda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
