Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den enda »lyx» R. tyckte om att se, var blomsterverldens
skatter. En bukett friska blommor borde stå i ett glas på bordet
vid hans sida, såsom ock fallet var då han på sin höga ålderdom
lät öfvertala sig att begagna en fotograf. Under sina sista femton
år var han en ifrig trädgårdsodlare, och från blomstergården vid
Forssnäs med dess betydliga trädskola skedde årliga utflyttningar
till hans egna hemman, jemte det han uppmuntrade de
kringboende till efterföljd. En hjertesak för honom var ock
besparingen af skogen, och mot skogssköflingen der i orten inlade han
sitt ord innan ännu någon anade att han skulle bli så
sannspådd, som nu utvisas af åtskilliga kala klippor t. ex. vid sjön
Sommen.
Af de på landet vanliga förströelserna i skog och mark var
R. för egen del icke någon vän, ehuru han omsorgsfullt
studerade deras äldre utvecklingshistoria*. Men i alla de
angelägenheter, som för en landsort äro mer eller mindre vanliga, deltog
R. på det verksammaste sätt, ofta såsom den främste ledaren,
allt ifrån hans första bosättning intill senaste år, utan att spara
någon uppoffring af tid och möda.
Hvad R. tänkte om folkskolorna, hafva våra läsare redan
haft tillfälle att se af spridda yttranden, hvilka kunna ökas med
följande utlåtanden af honom i bref till Askelöf af 1845: »Det
osmakligaste af närvarande tids göromål är ordnandet af dessa
usla sockenskolor, öfver hvilka allmogen är ända till raseri
uppbragt, största parten af egennytta, några få af vett.»
* Sin motvilja för fiske förklarade han så: »Min far lät mig natt och
dag ligga och kånka och ro med de förbannade notvarpen, för att se efter
drängarna.» — Jagt lär han icke ha idkat mer än en gång, då han nämligen
på en friareresa var ute med de tilltänkta svågrarna och sköt morkullor. —
Dock höll sig R. äfven på äldre dagar med skjutvapen, nämligen med
af-seende fastadt på det menskliga villebråd, som stundom jagas i Ydre. Ännu
1878 voro dylika skallgångar å bane och förf. såg under sitt förut nämnda
besök i Ydre nästan otillgängliga klippgrottor m. m., hvari beryktade och
djerfva landsvägsriddare ända in i senaste tid haft sitt tillhåll. Med
anledning af sådana tilldragelser skrifver R. till sina söners informator i ett af de
redan omtalade brefven (från Stockholm i januari 1851); »Under resan till
Linköping skall Anders medtaga och hemföra min messingspistol, som af hr
Delvig laddas och förses med knallhattar, till säkerhet emot de stråtröfvare
som nyligen i Östergötland upphängt och plundrat en karl samt anfallit en
af mina bekanta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
