Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 3. Verksamhet i Götiska förbundet — Inträde i Vitterhetsakademien — Samlingsverk öfver skrock och trollerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1760 begärt af konsistorier och presterskap eftersyn i kyrkorna
och efterfrågan hos enskilda om handlingar till allmänna
samlingar, samt förteckning och beskrifning på antiqviteter; hvilket
äfven lärer förut skett för de förklaringar, som voro ämnade att
bifogas grefve Dahlbergs Sveciaeverk; dock hafva de af konung
Karl XI:s minderårighetsregering vidtagna kraftfullare anstalter
under sista århundradet icke blifvit upplifvade.
Mest af alla hafva sepulkrala och kyrkornas monumenter
fordom varit tagna under hägn, hvarom så väl förstnämnda kongl.
plakat och bref som kanslikollegii bref af den 23 juli 1753, jemte
kyrkoordningen och flera författningar bära vitne.
Alla dessa författningar hysa dock i sig sjelfva orsaken till
deras uraktlåtande och otillräcklighet, emedan de snarare äro
förmaningar än lagar, hvilkas nödvändiga egenskaper: straff för
öfverträdelsen och tillsyn af bestämda embetsmän öfver
efterlef-naden, de sakna».
»Kyrkoantiqviteter» — fortsätter R. — »såsom skrudar,
målningar, bilder, klenodier, kärl, redskap, klockor, skrifna och tryckta
böcker och handlingar, med hvad mera som i egenskap af
kyrkans egendom der bör finnas, eller händelsevis förvaras, skulle
tyckas vara tillräckligt skyddade genom förra författningar om
inventering från och till pastorer. Erfarenheten lärer icke dess
mindre huru lösligt dessa inventeringar försiggå, och att nästan
under hvarje pastors tjenstetid något undankommer, utan att
ersättning utkräfves, eller, om den uttages, kan ersätta den
förlorade, ofta i sitt slag ensamma antiqviteten. Det värsta oskick
härmed är dock utan tvifvel det, som stundom föröfvas på en
till ombygnad eller reparation dömd kyrkas märkvärdigheter, då
icke blott hvad som egentligen tillhör kyrkan och församlingen,
utan äfven enskildas stiftelser, minnesvårdar, grafvar, och allt,
hvarigenom förra slägtet velat bevara sitt minne, på mångfaldigt
sätt skingras och förstöres».
Till hämmande häraf, och med förutsättande att blifvande
författningar utstakade betydligare böter och skadeersättningar
för alla Öfverträdelser af de mått och steg, som kunna tagas för
att bevara olika slags fornlemningar, finner Rääf nödigt, att
upp-lifva förbudet mot förvarandet i prestgården och utlånandet till
enskilda af kyrkoböckerna och alla öfriga dokument, de undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
