Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 2. Revolutionsminnen från 1809, politiska och literära — »Nya skolans» Arkadien Historiska forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förtjenstfull man, icke minst genom sitt ihärdiga och orädda
försvar af den sak han ansåg rättvis, äfvensom genom sina
mångåriga journaler, af inga senare öfverträfFade. Också kan jag, som
var mycket nära förbunden med de utmärktare af den ena sidans
kämpar, försäkra att de alla, med kan hända blott ett undantag,
vid mognare år ångrade sin ungdoms uppbrusning, fastän ingen,
mer än Atterbom, hade mod att offentligt utsäga sitt peccavi.
Då så sig förhåller, då ingen ära för fäderneslandet eller
för deltagarne i denna strid är att vinna, och icke heller någon
annan lärdom häraf kan lemnas åt efterverlden, än den af alla
och alltid kända om det unga slägtets obetänksamhet, önskar jag,
såsom ende qvarlefvande, med målsmansrätt för de hädangångna
vännerna, att hon måtte lemnas uti en länge sedan vunnen
glömska.
Deremot hvilket fält utbreder sig ej för Tit. forsknings- och
skriftställarförmåga, om till ämne valdes dessa personers
mannaålder! Denne Palmblad som, efter att med otrolig beläsenhet
hafva tecknat Asiens märkvärdigaste länder, och framlagt för oss
en klar bild af det lysande Hellas, medförde derifrån det attiska
salt hvarmed han så väl förstod att qväsa väderspända norrmän
och ilskefullt tidningsslödder; eller denne Askelöf som, efter att
hafva förnött i Polyfem sin alltför breda penna, gaf i Minerva
ett mönster af politisk tidskrift, en skräck för allt svagt och
dåligt, ovanskligt tillgifven den store konungen; eller snillet Livijn,
den skarpsinnige juristen och outtröttlige embetsmannen,
förkrossad af ett fåfängt bemödande att på minst skadliga sätt
utföra konung Oskars olycksbringande fångkärlek; äfven Lorenzo
Hammarsköld, mångvetande författare, hvars hus, alltid fattigt,
var den gladaste samlingsplats för både inhemska och främmande
literatörer som, under ständiga tvister med den alltid godlynt
stridsfärdige värden, njöto af hans fyndighet och rikt försedda,
fastän ej alltid noggranna minne; och slutligen Atterbom, den
ständigvarande barndoms-oskulden, kransad med sina blommor,
framräckande åt efterverlden Svenska Siare, viss att sjelf blifva
bland dem räknad. Under nya skolans flor var jag ännu icke
författare. Redan 1810 måste jag skiljas från Stockholm och det
dagliga umgänget med dessa vänner, hvilka jag sedermera träffade
blott tillfälligtvis under egna besök i hufvudstaden eller deras hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
