Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thora.
Hör mig; det fans en tid, när jag hatade er tusen
gånger mera än honom, ty er handling var omenskligare
än hans. Se’n dess har jag lärt mig förlåta — trodde
mig ha lärt förlåta. — Låt mitt barn bli lyckligt och
jag ska’ tacka er, trots allt.
Sandén.
Nu kan du ge tusan principerna, tycker jag.
Eksicöld.
Hvarför det? En ungdomsförvillelse får inte kasta
skugga öfver en menniskas hela lif.
Thora mildt.
Försök och tänk er äfven mitt fel som menskligt
och döm menskligt.
Eksicöld.
Det är som menniska jag dömer, eljest. . .
Sandén.
Du gör väl så fan heller! Yngva skrattar i Iradgårdcy.
Thora.
Hör ni, hon skrattar. Ilon måste få skratta i
naturlig glädje. Förbannelsen har träffat henne hårdare
än mig. Jag hade ju liennc. — Med ansträngning. Jag
ber er.
Eksköld häftigt.
Tror ni dä, att en man kastar om åsigter i en
handvändning! Just derför att det gäller mig personligen,
måste jag vara omutlig. — Det gör mig ondt — men
jag kan inte, vill inte beröfva mig rättigheten att fordra
det rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
