Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny form af den ständigt fortgående föryngringen, och
därför sjunger till tärnan, hur kransen skiftar skönare
»när vi bland rosorna fläte
snöhvita liljor också» —
och intet under, då han, den gamle, var ung alltjämt,
ung som det grekiska lifvet, ung som de gudar, han
dyrkade. Och skulle den ej innebära en föryngring,
denna sköna förening af ungdom och ålderdom, som
vi skåda hos detta konstens utvalda folk? Det är
som om de båda oemotståndligt droges till, öfverallt
följde hvarandra, ständigt utgörande hvarandras fyllnad.
Utanför Ilions murar stormar ej blott den unge,
snabb-fotade Akilles; äfven Nestors gråa lockar fladdra i
siaktningens tummel, under det den gamle Priamus
åser striden från stadsmurarna. Och denna bild möter
oss ej blott i skaldens skildring; den möter oss hos
grekerna öfverallt i verkligheten: öfverallt se vi de
gamla omgifna af ynglingarne: i kriget, i täflingsspelen,
i Akademias lunder och portiker, i symposierna —
genom hela det grekiska lifvet slingrar sig denna sköna
förening af ålderdom och ungdom, denna
anakreon-tiska krans af lilja och ros; den gyllne ungdomslocken
på Nisos’ gråa hufvud återfinnes icke blott på
Ana-kreons utan på hvarje grekisk åldrings hjässa.
I dessa efterbildningar af Anakreon har
Strandberg verkligen åvägabragt den förening mellan Svea
och Hellas, som vi förut sett sväfva för hans
konst-närsblick. Men det fanns en tredje i förbundet och
allt för hög att förbises: det var Dea Roma. Jag
syftar här icke endast på efterbildningarna af Horatius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
