Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyldighet skriftligen, då den affär, hvarom jag nämnt, icke
tillät mig att återkomma så på dagen som jag önskat.
Saken rör en gammal ryttmästare v. Scheven, som någon
berättat vara förgiftad, och hvarför ryktet låter misstanken
falla på åtskilliga personer. Om någon förgiftning egt rum
och konstateras, torde följande möjligen lemna ett bidrag till
sakens utredande.
En särskild händelse har gjort, att jag de senare åren
kommit att vara i v. S:s sällskap; och han har ofta yppat sig
för mig ganska förtroligt. Såsom han dels för långt tillbaka
varit något bekant med min far och en af mina farbröder,
dels en gång för fleje år sedan bevisat mig en betydlig tjenst
i penningeväg, utan allt ocker (hvarför han eljest.var känd)
hyste jag ett visst attachement för honom, och ansåg honom
långt bättre än mängden bedömde honom. Sedermera råkade
vi blifva kamrater i en och samma konkurs, der jag slutligen
utsågs till en syssloman och härigenom blef gamle v. S:s
med-kurator. Från denna stund tillväxte v. S:s önskningar, att, om
möjligt, hvarannan dag taga mig till råds, äfven i sina egna
angelägenheter. Detta föll sig visserligen för mig besvärligt;
men den gamle mannen var icke god att afvisa för den som
han en gång fått tag uti; och jag tyckte äfven allt mer och
mer synd om honom, ju mera jag såg den ställning, hvari
han befann sig. Han beklagade sig ofta och djupt öfver sina
olyckliga familjeförhållanden, och den öfvergifna belägenhet,
hvari han kände sig, bragte honom i många stunder nära
för-tviflan. Då personer påhelsade honom, antog hans lynne en
gladare prägel, men försjönk strax derefter ånyo; och mig,
som han tycktes hafva valt till en mera förtrogen, än mången
annan, förtrodde han då och då de bedröfligaste saker. Han
yttrade sig fullkomligt oförsonligt om sin på annat ställe boende
fru, och om sin son, hr fabrikören Joh. v. Scheven på
Kungsholmen. Flere gånger gaf han mig i mörka ögonblick vinkar
om att han ville sluta sitt eländiga lif, såsom han kallade det;
men afbröt sådant talämne, så fort jag sökte leda honom till
ljusare åsigter. Också var han ganska vacklande i åsigter och
ofta minnesslö, så att han lätt kom ifrån ett ämne, men snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
