Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vud, hvarmed han aldrig befattat sig. I lyriken är han störst;
ty »Kolargossen» och »Vikingen» äro tvänne härmningar af
forntida tonarter, som aldrig skola dö. I Svenska historien
anses »Erik Gustaf» numera oskadlig, emedan de ensidigt
aristokratiska synpunkter och halfva tankar, hvarpå hans
häfda-teckningar blifvit bygda, af honom sjelf vid första lägliga
tillfälle skola erkännas och vederläggas, alldenstund han till
men-niskoslägtets bästa gjort ett betydligt affall. Fortfar han bara
i det, så blir han nog till slut riktig, men det svåra för
honom är att icke, af vana vid affall, affalla från sitt affall. I
politiken hålles han oaflåtligt och med största skäl för en stor
man, ty han öfvergår aldrig till ett parti förr än han ser det
vara segrande. Mest värderas han likväl i
embetsmanna-förhållanden, så ofta hans kollegiala yttranden och påståenden
icke råka i strid med sig sjelfva, hvilket aldrig inträffar under
ferierna.» *
»Det må så vara. Men hvad säger publiken om min
lilla älskling, mamsell Fredrika B remer P»
»Man önskar, att hon måtte lära känna karlar, för att —
hur säger man nu igen vetenskapligt? — för att i sig uppfatta
deras bilder riktigt och återgifva dem med sanning och
verklighet. Äfven ville man, att kretsen af hennes bekantskaper
icke måtte fortfara att vara alltför enahanda, på det att hennes
produktioner icke måtte stanna vid repeterade repetitioner.»
»Men man är orättvis och underlig. Jag håller utaf
mamsell Bremer och jag fruktar, publiken vet icke hvad den vill.
Fins då något angelägnare än att uppfostra publiken, hvilket
fordrar repetitioner.»
»Man är visserligen en vän af uppfostringsböcker, och
högaktar mamsell Bremer för hvad hon i den vägen lemnat.
Men emedan hon gifvit dem titlar, som likna romaner, så
skulle 1nan mera tyckå om, i fall de icke vore ledsamma, i
fall uppfostran i dem icke vore oupphörlig, och framför allt
* Möjligen innebära dessa sarkasmer en hårsmån af sanning. Den
vackra sidan i det beryktade »aflfallet» m. m. tecknade dock äfven
Almqvist med värme vid Geijers död i Jönköpingsbladet under rubriken »Sveas
sorg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
