Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandlas till. ett slags menniska. Hon är sjelf den sannfär dliga
Quasimodo ibland kyrkor. Victor Hugos fel, efter min tanke,
består således deruti, att han icke nöjt sig med en kyrka rätt
och slätt, icke nöjt sig med hvad som här var natur, utan
derutöfver, likt alla allegorister och halffilosofer, ville skapa en
menniska, som skulle vara hvad kyrkan är.
Men hvad i sjelfva verket annars denna underbara kyrka
till stil, konstvärde, arkitektur, ålder, betydelse, och allt annat
är, må jag lemna osagdt. Jag vet det icke och har varit här
för kort tid för att kunna hafva utgrundat det. Att den är
hemsk, ansvarar jag för; men att den är så alldeles ful, säger
jag dermed icke. Till en början ser den så ytterst gammal
ut, att t. ex. Upsala Domkyrka har utseendet af en ung flicka,
när man tänker henne i bredd med Notre Dame de Paris.
Jag gjorde mitt besök en klar och vacker söndag, just i
slutet’af augusti. Invändigt är Notre Dame fin, snygg, ljus
och ser alls icke så gammal ut. Hon lyder direkt under
erke-biskopen af Paris, hvarför, när gudstjenst försiggår och det
är en söndag af utmärktare högtid, han sjelf visar sig i messan.
Detär en vacker man: hans porträtt i kroppsstorlek, väl måladt,
hänger i ett af sidokapellerna. Orgverket synes litet, altaret
icke (i mitt tycke) på långt när så vördnadsbjudande och
herrligt som altaret i Upsala Domkyrka; men för öfrigt visar
den inre konstruktionen både till former och proportionerna
mycken likhet emellan de bägge kyrkorna.
Det märkvärdigaste består imellertid i tornen. Jag
vandrade de 380 trappstegen (en kyrkfru, eller hvad jag skall
kalla henne, underrättar alltid redeboget de uppstigande om
trappstegens antal, då hon för dem öppnar dörren till
torntrappan, och medsamma i sin lilla magra hvita hand
emot-tager halffrankstycket, hvarför förmodligen de 380 stegen skola
utgöra valutan, ehuru man sjelf måste gå dem): jag vandrade
dem i sällskap med två engelsmän. Men uppe i trapporna
och på balustraderna mötte vi sedan mycket folk af alla
klasser, flickor, små barn, soldater, samt lärda med kartor och
kikare i händerna: här var en fullkomlig trafik. Man nöjer
sig icke med att stadna på den stora promenad, som utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
