Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porla på litet afstånd, så beslöto vi att gå dit, för att släcka
vår törst.
»Vi gingo dit — men gripna af häpnad stannade vi
tvärt. En underskön flicka låg på knä framför källan och
tycktes vara försänkt i betraktande, antingen af vattnet eller
af sin egen bild uti vattnet. Hon var, efter vårt sätt att se
saken, mycket besynnerligt klädd. Håret nedföll från
huf-vudet i långa, oflätade lockar, men rund t omkring hufvudet
gick ett band, hvaruti fjädrar af de skönaste färger voro
instuckna, och hvilka utgjorde liksom en krona öfver hennes
hufvud. Halsen och brösten voro obetäckta; och, det som
vi här minst väntade, hennes hy och skinn af en bländande
hvithet Vi kunde alldeles icke begripa af hvad slags tyg
hennes kläder voro gjorda, men de syntes vara ganska fina.
På fötterna bar hon blott sandaler.
»Slutligen uppsteg hon. Jag nalkades henne vördsamt
och tänkte tilltala henne på samma språk, som de öfriga
indianerna tala, som vi förut upptäckt på andra sidan om Blå
bergen. — »Sköna flicka, sade jag, vredgas icke, om vi stört
dig i din djupa betraktelse öfver källans vatten*. —
»Hon förstod rätt väl hvad jag sade, och sedan hon
med någon liten häpnad betraktat oss bägge, svarade hon
mig småleende, men tillika med ett slägs ljuft allvar, som
jag svårligen kan beskrifva: ’Sköne främling, du har visst
icke begått något ondt, derigenom att du störde mig; min
betraktelse var nu slutad. Jag skådade blott i det klara
vattnet mitt eget ansigte för att efterse, om jag deruti skulle finna
något fult och afskyvärdt —- ty det skulle ganska mycket
för-töma Tiono. — Hon skyndade bort och försvann emellan löfven.
Vi stodo nästan orörliga af förundran, gjorde blott några
utrop öfver hennes sköna växt, och jag tilläde, att Tiono var
ett namn, jag förut bland de andra indianerna hade hört,
och hvarmed de beteckna det högsta väsendet, eller
himmelens Herre*.
Icke blott idyllens, utan äfven satirens frö låg hos
Rousseau, nämligen i hans sätt att mäta den politiska och sociala
verkligheten efter måttstocken af det nyligen eröfrade idealet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
